Anna-Maria Gustafsson

2011-05-31
23:36:11

Dans, en del av mig

Jag har en sån saknad och längtan efter att få dansa igen att det gör ont i kroppen!
Glädjen, känslan, att lägga allt åt sidan och bara leva in i dansen, stegen, hoppet och framförallt lyckan! Jag är så oerhört tacksam över att mamma lät mig följa med henne som 5-åring på hennes buggkurser. Där började allt, som 6-åring tog jag mina första danssteg på tävlingsgolvet och vi kom tvåa, andra tävlingen i mitt liv vann vi. Jag är stolt över mig själv, trots att det är tabu att säga en sådan sak om sig själv men jag är verkligen stolt, att lilla jag kan prestera och faktiskt göra något bra!
Det svider och skär i hjärtat att veta att jag ej har möjlighet att få dansa, känna den glädjen och denna underliga men underbara lycka som bara sprider sig i kroppen varje gång jag tagit en klass, tränat eller tävlat! Saknaden efter alla olika dansstilar, pardans eller solodans! Varför jag ej har den möjligheten beror på att denna kommun inte har det utbudet. Det finns inte här och det finns inte intresset för det heller, TYVÄRR!
Jag skulle göra vad som helst för att få dansa igen, men önskar att jag inte hade behövt köra 16mil för det!

Dansen är saknad så det gör ont men jag får acceptera att det är som det är. Önskar att möjligheten fanns närmare, önska kan man väl alltid, eller?






Kommentarer:
#1: TC-medlem

Kommer du att komma tillbaka till TC sen för att instruera aerobic 2? :)

2011-06-02 @ 08:07:52
#2: a-m

Jag kommer absolut tillbaka men kan inte lova när pga nylig förlossning. Är nog några månader bort än så länge. /a-m

2011-06-02 @ 12:53:00
Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: