2011-02-15
12:43:46
Tårar i massor
Jävla skit dag!
Lunchen har precis passerat och än är inte h-vetet över. Vill bara att det blir kväll så jag får krypa ner under täcket och invänta imorgon. Ny dag, bättre start!
Det började faktiskt helt ok imorse. Jag och lillgumman låg och drog oss 30min och surrade med pappa Micke per telefon innan vi klev upp men sen vände allt! Lovina ramlade ner för trappen, jag sprang fortare än fortast dit såklart, kutade så gott jag kunde (skulle inte ha gjort något annat i det ögonblicket) men det var absolut det värsta för min foglossning! Hon klarade sig smärtfritt och grät bara till lite grann, men då brast det för mig, jag grät och grät, ringde Micke och fortsatte gråta. Kände mig som världens mest oansvariga mamma, hur kunde jag låta det hända? Varför hade jag inte bättre koll? Jag var förbannad på det här skithuset som jag aldrig köpt om jag hade fått välja. Livsfarligt och inte alls i min smak! Inte någonstans!
Mitt i allt dök svärmor och Anders upp, (kanon) jag i handduk och mådde skit, ville bara vara ifred men tvungen att bita ihop. Ringde BVC och hon sa att det såklart inte var någon fara så länge hon inte ville sova eller kräktes vilket hon inte ville eller gjorde! Ringde syster och hon sa att man inte jämt kan hålla koll, så är det och det händer att barn gör sig illa. Det går så fort när olyckan väl är framme.
Skulle till jobbet men just då var allt upp och ner, så bestämde mig för att åka in lite senare.
Hann inte mer än till köket då Lovina hade ställt sitt glas med yoghurt mitt på golvet, vilket jag såklart gick rakt in i och spillde ut överallt. Allt kändes hopplöst. Kunde/kan knappt gå pga fogarna.
Nu sitter jag här, Lovina sover lunch och Micke är i väg på utbildning. Jag har så jävla (rent utsagt) ont i fogarna. Vill inte ens stå upp om jag verkligen inte måste. Har fått höra att det sista man ska göra är att vagga sig fram, men det finns inget annat alternativ just nu!
Och jag som ska ha latinopass på torsdag, satans jävla fogar! Hatar att vara gravid. Älskar att känna sparkar och det som kommer efter graviditeten men hatar verkligen att vara gravid!! Hoppas ni andra haft en mer lyckad dag.
Vad skulle jag tagit mig till om något hade hänt henne?! Älskar dig min lilla Lovina.
Lunchen har precis passerat och än är inte h-vetet över. Vill bara att det blir kväll så jag får krypa ner under täcket och invänta imorgon. Ny dag, bättre start!
Det började faktiskt helt ok imorse. Jag och lillgumman låg och drog oss 30min och surrade med pappa Micke per telefon innan vi klev upp men sen vände allt! Lovina ramlade ner för trappen, jag sprang fortare än fortast dit såklart, kutade så gott jag kunde (skulle inte ha gjort något annat i det ögonblicket) men det var absolut det värsta för min foglossning! Hon klarade sig smärtfritt och grät bara till lite grann, men då brast det för mig, jag grät och grät, ringde Micke och fortsatte gråta. Kände mig som världens mest oansvariga mamma, hur kunde jag låta det hända? Varför hade jag inte bättre koll? Jag var förbannad på det här skithuset som jag aldrig köpt om jag hade fått välja. Livsfarligt och inte alls i min smak! Inte någonstans!
Mitt i allt dök svärmor och Anders upp, (kanon) jag i handduk och mådde skit, ville bara vara ifred men tvungen att bita ihop. Ringde BVC och hon sa att det såklart inte var någon fara så länge hon inte ville sova eller kräktes vilket hon inte ville eller gjorde! Ringde syster och hon sa att man inte jämt kan hålla koll, så är det och det händer att barn gör sig illa. Det går så fort när olyckan väl är framme.
Skulle till jobbet men just då var allt upp och ner, så bestämde mig för att åka in lite senare.
Hann inte mer än till köket då Lovina hade ställt sitt glas med yoghurt mitt på golvet, vilket jag såklart gick rakt in i och spillde ut överallt. Allt kändes hopplöst. Kunde/kan knappt gå pga fogarna.
Nu sitter jag här, Lovina sover lunch och Micke är i väg på utbildning. Jag har så jävla (rent utsagt) ont i fogarna. Vill inte ens stå upp om jag verkligen inte måste. Har fått höra att det sista man ska göra är att vagga sig fram, men det finns inget annat alternativ just nu!
Och jag som ska ha latinopass på torsdag, satans jävla fogar! Hatar att vara gravid. Älskar att känna sparkar och det som kommer efter graviditeten men hatar verkligen att vara gravid!! Hoppas ni andra haft en mer lyckad dag.
Vad skulle jag tagit mig till om något hade hänt henne?! Älskar dig min lilla Lovina.
Kommentarer:
#2:
a-m
Vet att de oftast inte är någon fara men man blir ju så rädd eller rättare sagt skräckslagen. Hemskt sånt där!
Och ang krokodiltårar som jag bara hört folk säga men inte fattat innebörden förstår jag nu vad betydelsen är och tack Moa för att du just lärt mig något nytt, var tvungen att byta rubrik direkt, var ju verkligen inte så jag menade. Kram
#3:
Moa B
Jo, det är läskigt när ungarna gör illa sig.
I allmänhet har jag insett att det här med barn medför att man är konstant orolig. För vad som har hänt, för vad som ska hända, för vad som KAN hända..
Det gäller bara att bli en fena på att hålla masken.
Och förlåt ordmärkningen, det är besserwissern i mig som tar över ibland.
Kommentera inlägget här:
Om det är någon tröst så föll Malte nerför HELA vår trappa med huvudet före när han var 8 månader. Dunk, dunk, dunk....
Han överlevde också. Barn är liksom gjorda för att överleva 80 år eller så. Fantastiskt!
PS. Krokodiltårar betyder Falska tårar/hyckleri. Jag tror inte det var det du menade.
Hoppas du mår bättre snart! Sclong schläng.