Anna-Maria Gustafsson

Att vakna på morgonen och känna sig tom, tom av förväntan, tom inombords är inte en trevlig känsla!
Jag ser mig själv som en människa som vill mkt men sällan ser till att det händer. Jag har många drömmar som aldrig uppfylls pga mig, min lathet och dåliga självbild. Jag önskar att jag en dag vaknar på morgonen och har ett hopp och en kraft att ta tag i saker jag annars inte gör, jag syftar på utmaningar som jag bara tvingar mig själv till, att utmana mitt inre och känna att jag faktiskt klarar av det ena och andra som då i sin tur även stärker min egen självkänsla! Jag önskar att jag vore mer framåt och vågar ge 100% när det gäller!

Varför är jag så osäker?
Varför kan inte jag bara slappna av och leva i nuet?
Vad hindrar mig?

Den enda som kan ändra på allt detta är en själv, ingen annan kan säga hur jag skall göra utan det måste jag komma på själv och en vacker dag kanske jag står där på toppen och känner mig stark.., stark inombords men även stark på utsidan. Jag hoppas den dagen kommer, men när och hur skall jag nå toppen?
Vad är mitt mål???

Kika in på Camilla Håkanssons blogg.

www.finest.se/camillahakansson

Bloggandet sprider sig :)

Jag drömmer mig bort, till en annan värld fylld med soffor.., jag vill ha en ny soffa och det är nu!! Jag sitter här hemma och funderar över vart jag kan hitta just den, den som bara har "det". Men till att börja med måste jag veta vilken stil jag vill ha, gud det är så svårt! Vårt vardagsrum är så svårmöblerat och jag är inget proffas i heminredning, visst, jag har blivit mer intresserad med åren, framförallt sen man flyttade hemifrån, det ger en gröna fingrar och en annan syn på hus och hem!
Men vart är du dröm soffa och hur länge skall jag behöva vänta på dig?
Jag måste börja tänka, spara, spara, spara istället för mkt vill ha mer!

Vad tycker ni?!
Jag är endast 22år och mamma, vissa tycker det är för ungt medans andra tycker det är helt normalt.

Många gånger får jag höra -"jag som trodde att du, a-m, skulle vara den person som reste världen runt och aldrig återvända hem igen", samt -"vad skulle du ha gjort om du inte träffat Micke och blivit mamma".., men ärligt talat skulle jag aldrig kunna tänka mig ett liv utan min sambo och dotter! Det är med dem jag vill leva och det liv jag vill ha, inget annat! Visst, Kalix, nja, jag skulle gärna se mig någon annanstans men det finns ett lugn och en trygghet här. Ang resor, vem har sagt att man inte kan resa med barn. Jag kommer låta Lovina växa upp med massor av upplevelser, massor med minnen och låta henne utvecklas till sin egen individ.

Jag brukar alltid resonera så här, vad minns jag mest.., resan som fick mig att uppleva något nytt och fantastisk eller tröjan som jag bara måste ha?! Flera ggr har jag hört föräldrar resonera att de hellre lägger pengarna på sina barn än på att resa, inte för att det är fel att tycka så, men att resa och hitta på saker/se saker gör gott för hela familjen. Det gör att alla kommer varandra lite närmare, det gör att man får ett minne tillsammans.
Och vem säger att upplevelser inte gör gott för barnen?!

Alla familjer har egna värderingar och egna resonemang men detta är vad jag står för. Jag har fått se mkt under min uppväxt, jag har fått resa, jag har besökt platser många aldrig kommer få se, men jag har också blivit starkare, mer mogen och absolut fått bilda min egen uppfattning om saker och ting. Jag uppskattar så mkt att jag var sparsam som ung, att jag själv hade mål som jag ville nå och platser jag ville se. Att dessutom få se dem tillsammans med min familj var och är underbart!

Minns hur jag ofta frågade mamma varför den och den hade en sådan jacka och inte jag.., hon svarade alltid, du är du och de är de. En vacker dag får du något mkt bättre, men det är bara vi tillsammans som kan få det att hända, och japp, så blev det!

Vart jag vill komma är att jag trivs med det jag har idag, med dem jag har i min närhet samt målen för framtiden. Bara man gör som man själv vill och struntar i vad andra tycker och tänker men ändå har respekt för varandra så skall ni se att ni får ett framgångsrikt liv med mkt kärlek och glädje samt vänskap omkring er.  

Nu har jag sagt mitt, ser suddigt med djupt hängande påsar under ögonen, god natt min vänner, god natt...







*Glada härliga minnen*

Sedan i lördags har Anna Bergendahls låt - This is my life, spelats högt i högtalarna här hemma. Underbar är bara förnamnet!
Om man verkligen lyssnar på texten och dess budskap blir den ännu bättre! Det finns vissa som borde lyssna på den och ta åt sig för I'm done, tipping on my toes!


I go, down the beaten track
Along the river with an empty bag
At the end she said to me:
"Why are you here, with the autumn leaves"?

Cause this is my life, my friend
And this is my time to stand
Now, this is my life my friend
And I can't be, no one else

I'm done, tipping on my toes
strike an iron and attack my soul
Misty moon, you're gonna see
I've got you're bluse, to get on my feet

Cause this is my life, my friend
And this is my time to stand
Now, this is my life my friend
And I can't be, no one else

I don't wanna run, I don't wanna fight
I don't wanna hide, I just wanna stay free
To be me
I don't wanna win, I don't wanna lose
I don't wanna play, I just wanna remember
Oh, I'm my namn

Cause this is my life, my friend
And this is my time to stand
Ooh
Now, this is my life my friend
And I can't be, no one else
Cause this is my life my friend
And this is my time to stand
Cause this is my life my friend

We're back home!
Tanken var att stanna tills idag men eftersom vi haft den största möjliga oturen med riktigt skitväder hela veckan så beslutade vi oss fredag kväll att packningen sker morgonen därpå! Snöstorm, snöstorm och mera snöstorm. Första dagen var det t.o.m så kraftigt att de stängde av vägarna. Vi var instängda i stugorna! Visst, det har varit trevligt men självklart hade det varit trevligare om vädret hade varit med oss! Jag som hade hoppats på en riktig fjällen bränna i ansiktet men den är bara att glömma! Jag gillar inte det där med solarium men tyvärr tror jag det är mitt sista alternativ.

Så här såg våran vecka ut, mkt intressant!


ett täcke av snö på stugorna


en liten dam som längtade efter pulkåkning


ett litet uppehåll då och då...


... som gav oss bra utsikt över Lapporten


ser ni minibussen framför oss, inte jag heller, kanonbra bilföre!

MEN jag har iaf fått åka lite slalom och det är jag nöjd med.
Nu är vi iaf hemma och det känns jätte skönt.

Här svänger det kraftigt! VILKET UNDERBART VÄDER vi har idag. Det har varit helt fantastiskt i ett par dagar nu. Men idag blir det inte att vara ute, trots det värmande solskenet, den milda luften och de glada vårmänniskorna. En resväska står för dörren som måste bli packad, tvättmaskinen snurrar mer än vanligt och en tripp till luleå för lite inköp står på schemat inför dagen! Imorgon bitti, 08:00 rullar bilarna mot björkliden, en härlig skidsemester är det vi har att se framemot, gillar jag det, självklart, jag älskar det!!!

Igår hade vi en mkt mkt trevlig kväll hos familjen Z. Vi åt en kanongod middag, spelade sällskapsspel, klunkade totalt nån liter cola samt tröck en och annan skål chips/pop corn. Idag blir det inget sådant, idag blir det en tidig kväll, en lång skön dusch och en bok/kändisblaska att bläddra i innan det är godnatt på riktigt!

Hoppas ni får en mer händelserik dag än oss på grytnäs, vi har bara händerna fulla av underställ, skidglasögon och lots of packning!

Take care

Jag kan bli tokig på detta jäkla skitväder! Jag kan inte minnas när jag senast tog vagnen och Lovina på promenad! Hon behöver frisk luft, gäller även mig och jag behöver dessutom röra på mig. Efter alla chokladkakor, blandgodis, pop corn m.m. känns det som om en promenad dagligen borde vara en rutin i min vardag men tyvärr är det inte så längre. Pga skitvädret stannar jag inomhus, endast gym och gruppträning är vad jag nu lägger energin på.
Strax skall jag bege mig mot furuhedskolan och köra min efterlängtade afroklass :) Det känns gott i själen när jag vet att jag får skaka av mig lite överskottenergi. Vad de kommer tycka har jag ingen aning om, afro är ju trots allt en lite speciell träningsform, enkelt men riktigt tungt, rent utsagt ett jävligt jobbigt pass om man nu ger allt vill säga!
*Wish me good luck*

Huvudvärk är bara förnamnet!
Jag har slitit och kämpat med att få in en hel koreografi från första steget i uppvämningen till sista steget i avslappningen. Min hjärna har verkligen fått jobba och ni som känner mig vet hur ofta jag behöver använda min hjärnkapasitet, nästan och aldrig!

Afropowerdance är det som snurrar i mitt huvud, imorgon skall jag stå där, 40 pers, jäkligt roligt men samtidigt tufft när man just fått in alla rörelser. Att dessutom ha elever på en gymnasieskola känns ännu tuffare, de är ju inte precis där för att de vill det utan för att de måste, vilket ger mig en utmaning, men en rolig sådan!
Jag ser fram emot det så mkt att jag hade gärna tagit på mig afron även på onsdag men det är våran kära Catta som håller den, den här veckan.

Nej nu måste jag sova så allt hinner smälta in inför morgondagen. Good night my friends