2010-03-17
23:57:35
This is my life
Vad tycker ni?!
Jag är endast 22år och mamma, vissa tycker det är för ungt medans andra tycker det är helt normalt.
Många gånger får jag höra -"jag som trodde att du, a-m, skulle vara den person som reste världen runt och aldrig återvända hem igen", samt -"vad skulle du ha gjort om du inte träffat Micke och blivit mamma".., men ärligt talat skulle jag aldrig kunna tänka mig ett liv utan min sambo och dotter! Det är med dem jag vill leva och det liv jag vill ha, inget annat! Visst, Kalix, nja, jag skulle gärna se mig någon annanstans men det finns ett lugn och en trygghet här. Ang resor, vem har sagt att man inte kan resa med barn. Jag kommer låta Lovina växa upp med massor av upplevelser, massor med minnen och låta henne utvecklas till sin egen individ.
Jag brukar alltid resonera så här, vad minns jag mest.., resan som fick mig att uppleva något nytt och fantastisk eller tröjan som jag bara måste ha?! Flera ggr har jag hört föräldrar resonera att de hellre lägger pengarna på sina barn än på att resa, inte för att det är fel att tycka så, men att resa och hitta på saker/se saker gör gott för hela familjen. Det gör att alla kommer varandra lite närmare, det gör att man får ett minne tillsammans.
Och vem säger att upplevelser inte gör gott för barnen?!
Alla familjer har egna värderingar och egna resonemang men detta är vad jag står för. Jag har fått se mkt under min uppväxt, jag har fått resa, jag har besökt platser många aldrig kommer få se, men jag har också blivit starkare, mer mogen och absolut fått bilda min egen uppfattning om saker och ting. Jag uppskattar så mkt att jag var sparsam som ung, att jag själv hade mål som jag ville nå och platser jag ville se. Att dessutom få se dem tillsammans med min familj var och är underbart!
Minns hur jag ofta frågade mamma varför den och den hade en sådan jacka och inte jag.., hon svarade alltid, du är du och de är de. En vacker dag får du något mkt bättre, men det är bara vi tillsammans som kan få det att hända, och japp, så blev det!
Vart jag vill komma är att jag trivs med det jag har idag, med dem jag har i min närhet samt målen för framtiden. Bara man gör som man själv vill och struntar i vad andra tycker och tänker men ändå har respekt för varandra så skall ni se att ni får ett framgångsrikt liv med mkt kärlek och glädje samt vänskap omkring er.
Nu har jag sagt mitt, ser suddigt med djupt hängande påsar under ögonen, god natt min vänner, god natt...
*Glada härliga minnen*
Det tror inte jag.
Jag tror däremot på att låta folk få göra som de vill utan att lägga sig i, inte minst när det kommer till familjebildning. Finns något som är mer privat än det?
Jag kan tänka mig att du får en och annan kommentar om att du är ung, för det är du ju!
Även om kommentarerna säkert är välmenade så blir det ju bara irriterande och missriktat, det är ju du som väljer i ditt liv!
Kanske går det att jämföra med de kommentarer som haglar över dem (ff a kvinnor) som aktivt väljer att INTE få egna barn? Eller de som försöker få barn men inte kan?
Aldrig är det bra ;-).
Ibland blir ju inte heller allting exakt som man planerade från början (och det är kanske tur det), men det behöver ju inte betyda att det inte blir BRA!
Det är nog ytterst sällan någon ångrar ett barn när det väl är fött!
Lovina är så himla gullig, kanske måste jag börja filura på en till för att få chansen att uppleva en dotter?? ;-)
Visst är det så, alla är vi ju olika och tur är väl det men man skall inte lägga sig i ens annans liv, för det är något man själv endast kan bestämma över. Åsikter är en annan sak men att gnälla och tycka för mkt är aldrig bra, framförallt inte när det gäller familjeliv. Bra skrivet Moa, och JA, en till liten gullunge får gärna dyka upp framöver och kanske då i modell framstjärt :) Men som tur är har du ju två små stjärngossar att gulla med innan den tredje är på ingång..
Vilket bra inlägg. Jag tror att många vill skaffa barn tidigare, men väntar för att leva upp till andras förväntningar.